Strävan Vindarna kan veta vad vi aldrig har förstått. Träden kanske minns det vi för länge se’n glömt bort Är vår längtan stark nog som flodens till sitt hav? Också bergen vittrar ner som vår kropp i sin grav. Kanske är det likväl sant för vem kan skyddslös stå garant för att slitsam strävan alltid leder någonstans.
Var och lämnade spår efter mig på din blogg om maskrosen....
men kunde inte låta bli att....helt enkelt TYCKA om din dikt...så kul när tankar får form och uttryck....det brukar jag säga till min äldsta dotter......hon har lagt sitt skrivande på hyllan(men jag hoppas att hon återupptar den senare).....dikter,noveller är vardagsmat för mig.....dagar när texten inte riktigt lossnar så läser jag gärna ett par.....dikter säger så mycket mer än det man bara läser....
Hej kära vän.Vad vackert du fått här inne.Det är jätte fint.Vilken fin text du har med .Både innehållet och bokstäverna.Dina dikter är jättefina och jag ställer mig med i kö om du ger ut en bok.
Jag hoppas att allt är bra med dig.Det var ett tag sen.Ibland så hinns det inte bara med att spaca runt som man vill.
Jag hoppas att din helg blir bra.Många varma kramar Tomtemor